Det sägs att musik förenar. River gränser och skapar broar mellan människor. I sina bästa former får den oss att tänka nytt eller omvärdera saker. I min värld är bra musik inte bara toner som harmonierar. En stark, tänkvärd text betyder lika mycket – eller mer. För en ”hit” kan det räcka med en slagkraftig melodi, till och med en enkel ”dänga”, för att skapa efterfrågan bland lyssnarna. Men de låtar som lever kvar genom decennier har ofta något mer.
Det var under 60-talet som det brittiska popundret utvecklades. The Beatles och Rolling Stones anses fortfarande som de bästa banden någonsin inom populärmusiken. Men det fanns fler. Animals, Who, Doors, Pink Floyd. För att inte tala om The Kinks. En av de viktigaste grupperna från den här perioden, enligt många som begriper det här bättre än jag. Jag har alltid gillat Kinks och framför allt ledargestalten Ray Davies. Inte sällan lyssnar jag på spår som ”You really got me”, ”Waterloo Sunset” och ”Sunny afternoon”. Eller ”Till the end of the day”, som var den låt vilken betydde mest för Per Gessle i hans gröna ungdom. Enligt honom själv.
Vi gör ett hopp i tiden. Närmare bestämt till 1982. Platsen var Ring Knutstorp utanför Helsingborg och naturligtvis var jag där för att tävla. Denna gång med min Dallara X1/9, då ”Kvällsposten Newsrace” det året inte innehöll någon klass för Sports 2000. Jag körde bland en massa mycket motorstarkare bilar men kom ändå i mål som trea.
Men det är inte det jag kommer ihåg mest från den helgen. Bredvid mitt lilla team stod ett brittiskt Formel 3-stall. Förare var den kreative Tomas Kaiser som hyrt in sig för att köra en deltävling i F3-EM. Ett litet team och en motsvarande måttlig lastbil med skåp, där bil och alla prylar fick plats.
Roland ”Lövis” Johansson – pappa till Stefan Johansson – kom fram till mig och pekade på teamet: ”I England finns det A- och B-team. Det där är ett C-team!” Kanske hade han rätt just då men framtiden skulle visa något helt annat. Efter lördagens kval kom stallchefen fram till mig och undrade försynt om vi hade en bil att låna ut så att han själv och mekanikerna kunde åka till hotellet. Eftersom vi förfogade över två personbilar fick han låna min.
Morgonen därpå återvände teamet och en entusiastisk teamchef hoppade ur bilen. ”What a fantastic tape you have! Kinks are really my favourites and there are songs I haven´t heard for years.” När jag kom hem gjorde jag ett nytt kassettband med exakt samma låtar och skickade till den adress jag fått av honom. Då mail inte fanns ens i fantasin så dröjde det någon dryg vecka, men sen kom ett stort tack neddimpandes i brevlådan.
Ett år senare mötte jag honom på Heathrow och då tackade han än en gång för bandet. Under denna tid hade livet förändrats för honom – och än mer skulle ske. ”C-teamet” tillhörde nu de främsta och med Martin Brundle vid ratten hade man kommit tvåa i British F3 – efter självaste Ayrton Senna (da Silva). Därefter avancerade man till F3000 (dåvarande F2) och vann 1989 mästerskapet med Jean Alesi. Formel 1 var nästa mål och 1991 hittade vår teamchef en ung tysk han trodde på. Michael Schumacher. Efter debuten i Belgiens GP 1991 ville alla ha honom och köpeskillingen som Benetton fick betala lär ha varit avsevärd.
Eddie Jordan var mannen med det enkla teamet i Knutstorp och den resa han gjorde under ett decennium är värd en egen historia. Fast den får vänta i detta forum. Vi kan dock konstatera att Jordan Grand Prix fanns med i F1 från 1991-2005, kom som bäst trea i VM (1999) och vann fyra Grand Prix. Inför säsongen sålde han sitt team till Midland och efter flera turer heter det numera Force India.
Eddie Jordan har blivit en rik man. Enligt uppgifter var hans förmögenhet 2017 €69 M. Han har flera företag, bl.a. vodkamärket V10 och energidrycken EJ-10, båda namngivna efter hans F1-bilar. Han har skrivit en biografi som heter ”An Independent Man” och är delägare i fotbollsklubben Celtic. Han jobbar också som expert för de brittiska F1-sändningarna och lär vara aktuell för nya omgången ”Top Gear”. Han älskar rockmusik och är trummis i egna bandet ”Eddie & The Rockers”.
Och jag är säker på att han fortfarande tar sig tid att lyssna på The Kinks!