Formel 1 och pengar. Sedan länge en känd kombination. Det bästa ska vara dyrt och F1 är bilsportens högsta division, såväl vad gäller team, förare som kostnader. Allt väl så länge de stora utgifter följs av ännu högre intäkter, att kommersiella partners finner marknadsvärdet så stort att det står i relation till priset. Och intäkterna är enorma. Pengar från bland annat TV-rättigheter fördelas mellan teamen och det är de största och mest berömda som får mest. Av de ca 1.800 miljoner USD som F1 tjänade 2014 gick hälften till stallen medan den andra halvan fördelades till organisation och delägare. Mest fick Ferrari och Red Bull med drygt 200 miljoner USD var. Det italienska stallet ligger alltid i topp – nästan oavsett resultat – då man får pengar från en särskild fond – på grund av sin historik i mästerskapet (varit med sedan starten). Värre då för nya och mindre framgångsrika operationer. Caterham slutade tia i F1 2014 och mottog nära 60 miljoner USD för denna prestation, medan Marussia på platsen efter tvingades nöja sig med 10 miljoner amerikanska sedlar…
Vad F1-teamen tar in i övrigt är mest spekulationer, men helt klart har Ferrari och Mercedes andra förutsättningar än övriga. Båda tjänar dessutom stora pengar på sina bilar för vägbruk och skulle i princip kunna finansiera sina F1-satsningar ändå. Att hitta externa partners är inte heller särskilt svårt. Att förknippas med den stegrande hästen eller silverpilen är det många som önskar. Red Bull/Toro Rosso har egen stark ekonomi så länge ägaren Dietrich Mateschitz tycker att delar av energidryckens kolossala vinster hör hemma i F1. McLaren har också byggt upp ett starkt namn och tillverkar dessutom egna superbilar, så dom klarar säkert både ett och två år med dåliga resultat. Men övriga?
Värst är det för Lotus. De akuta skulderna uppgår till 2,7 miljoner pund och enda räddningen tycks vara att Renault tar över hela verksamheten. Ett ”letter of intent” har skrivits mellan de båda parterna och High Court i UK har medgivit en frist på betalning inom tio månader. Flera av de övriga hänger också på ett tunt snöre men hittills har finansiärer lyckats hålla till exempel Manor Marussia ovanför vattenytan. Till vilken nytta, kan man undra? Ett team där bilarna ligger närmare GP2 i prestanda har knappast i F1 att göra.
De nya, komplicerade och mycket dyrbara drivkällorna är ett av problemen. Att Mercedes lyckats bäst vet vi nu, men Ferrari har kommit riktigt nära. Renault hänger inte med och Honda är så här långt en smärre katastrof! Trist med tanke på att de olika tillverkarna av V8:orna på 2,4 liter var riktigt jämna i både prestanda och tillförlitlighet. Red Bull (och Toro Rosso) har fått känna på detta i år och till och med kommit på kant med Renault. Helt klart kör man inte vidare med de franska drivkällorna 2016 och hos Mercedes har man fått nobben. Ett för bra chassi för en Merca-motor. Risken är stor att Red Bull-Mercedes skulle vara snabbare på de flesta banor än dagens silverpilar! Lite bättre låter det hos Ferrari och där har Red Bull åtminstone blivit lovade motorer med fjolårets specifikationer. Nu ligger bollen hos Fiat/Chrysler VD Sergio Marchionne och frågan är om Ferrari heller vågar sälja sista versionen till det team som de flesta anser har det bästa chassit. Vad händer i så fall? Ja, det kan till och med gå så långt att båda Mateschits´team försvinner. Ett beslut som skulle innebära allvarliga följder för F1.
En ljuspunkt är att F1 får ett nytt stall 2016 – amerikanska Haas med djupa rötter i US-racing. Väl finansierade och med ett nära samarbete med Ferrari är det rimligt att man redan första året etablerar sig i mittfältet. Alltså inget nytt Caterham eller Marussia, om prognoserna håller.
Är F1 i kris? Kanske ordet är illa valt, för F1 är fortfarande bilsportens och ett av världsidrottens starkaste varumärken. Men de nya motorerna är för dyra och onödigt komplicerade. De låter inte heller lika mycket som de tidigare, vilket många anser minskar den totala upplevelsen. Det har också höjts röster för att höja effekten och göra bilarna snabbare. De är för lätta att köra, säger förespråkarna och påminner att banrekorden ligger tiotalet år tillbaka i tiden – då det var treliters V10:or som stod för kraften. Hur en effekt- och prestandaökning står i relation till att minska kostnader och öka tillförlitlighet är det ingen som klart presenterat.
Viktigare då att se till att fördela prispengarna mer jämnt mellan teamen. På så vis kan de små bli mer konkurrenskraftiga, vilket gör hela showen mer intressant och spännande. Men de som får mest stretar förstås emot och vill ogärna dela med sig. Kanske de bör tänka om och vara lite mer generösa. För sporten och underhållningens skull. Medan det fortfarande finns något att fördela…