Ett nytt, ofördärvat år!

Så här dags på året brukar man summera året som gått, för att i samma stund planera inför nästa. Vissa ger nyårslöften, andra sätter upp ambitioner och målbilder.

Börjar vi med att titta tillbaka på 2017 så har det globalt varit ett i många stycken bedrövligt och oroande år. Eländet började redan i januari när Donald Trump tillträdde som USA:s 45:e president. Sedan dess har han överträffat alla farhågor som hans motståndare målade upp innan valet. Hans twittrande och kvittrande över både allvarliga och triviala saker har varit och är ytterst pinsamma för hela nationen!

Världen är oroligare än på länge. ”Bombmannen” i Nordkorea (som Trump officiellt kallar honom…) förfogar över kärnvapen och tycks vara beredd att använda dem. Mellan de båda antagonisterna står Putin och vem vet var man har honom? Men mest påtagligt för oss är nog ändå oroligheterna i Mellanöstern och delar av Afrika med gigantiska flyktingströmmar som följd. Stora grupper människor som ingen tycks vilja veta av.

Och så har vi kampanjen #metoo” som fått sådant genomslag. Helt klart går det omkring en massa drumlar och bär sig åt som svin, men än mer oroande är att det samtidigt tycks vara näst intill omöjligt att lagföra de som begår grova våldtäkter. Polisväsendet i vårt land är helt klart på fallrepet när man inte ens har tid att utreda inbrott och överfall. Att antalet skjutningar (ofta med dödlig utgång) ökat på ett alarmerande vis, är väl också ett tecken på att polisen tappat kontrollen för länge sedan.

Över till den lilla världen. Den närmast omkring mig. Hur mår den? Jämförelsevis riktigt okey, vill jag påstå. Hälsan är bra hos alla så kallade nära och kära. Ekonomin är såpass god att vi kan handla även dagarna före den 25:e. Huset är intakt, trädgården lättskött och i vår ska vi påbörja ett nytt bygge på den nära 12.000 kvadratmeter stora tomten.

Något som stör mig lite är att jag tycks ha fastnat i motorsportens värld. För inte mindre än 45 år sedan – 1972 – körde jag min första biltävling. Det var på Mantorp Park och bilen en Fiat Abarth 1000. Sista hela säsongen var 1991 och därefter gjorde jag inhopp några år framöver, innan jag (äntligen) begrep att nu får det vara över. Vad hände då? Livet var öppet, jag hade nyss fyllt 40 och äntligen kunde mina verkliga talanger analyseras. Vilka var dom och hur kunde de på bästa vis användas? Då kom ett samtal från Jan Tromark som undrade om jag ville jobba ihop med honom på Eurosport. Sändningar på svenska skulle inledas och året var 1993. Eftersom det lät kul accepterade jag att åtminstone prova. I år – 25 år senare – beslutade jag mig för att ta en paus…

Helt klart har det varit bra för mig. Alla känner till Eurosport och att jag jobbat med en massa annat samtidigt har varit svårare att förklara. Att vara kommentator är ett jobb och alltid bra att ta till när någon ställer den vanliga frågan: ”Vad jobbar du med (egentligen)?”. Men under dessa drygt två decennier har så mycket annat hänt: Förarkurser, utställningar, promotor för flera racingserier, föredrag och en hel del annat. Jag har till och med skrivit en bok…

Inför ett nytt, oförstört år ställs förstås den vanliga frågan. Vad ska ske härnäst? Hur kan 2018 användas på bästa tänkbara sätt? Min Ginetta-klass är gjuten. Intresset är på topp och det känns riktigt stimulerande att jobba med något där alla har likvärdiga förutsättningar och där ekonomin spelar en underordnad roll. Swedish GT – som jag startade 2010 – har förstörts under senare år, och det är dags att lämna det kantrande skeppet. Hoppet för denna typ av bilar och tävlingar (som de ska vara) står nu till Edward Sandström och Mattias Ekström som i samarbete med internationella SRO tecknat upp något som kan bli riktigt bra.

Några nyårslöften ger jag inte. Däremot sätter jag upp ett antal mål. Varav åtminstone ett par ligger en bit från motorsport och bilar. Vilka? Lite för tidigt att säga och fördelen med mål är att man i alla fall inte bryter ett löfte ifall de inte uppnås. Vad som verkligen sker kanske ändå inte är det viktigaste? Troligen är det ambitionen att göra något nytt, att planera för spännande saker, som väger tyngst. Både för den fysiska och mentala hälsan. För var och en som sätter mål håller sig ung!

En reaktion till “Ett nytt, ofördärvat år!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *