I våras köpte vi en ny sittgrupp för utebruk. Den har inte slitits mycket, förutom på ryggstödens ovansida när blåsten sett till att stolarna blivit burna av vinden och landat hårt. Vilket skett ganska ofta denna blåsiga sommar. Grillen har också mestadels stått orörd, men ändå åldrats betänkligt till följd av nederbörd och kringflygande kvistar.

TV:n har använts desto mer. Den är nämligen placerad inomhus där klimatet kvällstid varit mer behagligt. Deckare av varierad kvalitet har konsumerats och i en del fall har jag lyckats hålla mig vaken. Men då TV4 lyckas få en vanlig film att sträcka ut till nära tre timmar ger jag nästan alltid upp. Reklam för bindor, billig elektronik och tabletter mot ledbesvär kan jag klara mig utan när jag försöker engagera mig i en snårig intrig.

Det sjungs mycket i rutan också. Ibland är det professionella artister som lättar på stämbanden, men så här sommartid är det tradition att var och en ska brista ut i sång. Allsången florerar som mest måndagar (TV4) och tisdagar (SVT) när inbjudna gäster slår an tonen och därefter kliver runt i publikhavet med mikrofon i hand, ivrigt spanande efter lättfångade offer. Jag har noterat att det oftast låter bättre bland publiken på Liseberg än den som besöker Skansen. Är göteborgarna mer musikaliska än stockholmarna? Eller planerar kommersiella TV4 bättre genom att placera utvalda sångfåglar, vilka man i förväg vet vilka de är? Eller har de hittat ett filter som tar bort den värsta falsksången?

Det skriks mycket i TV nuförtiden. När någon ska presenteras går programledaren upp i närmast falsett, ungefär som om denne hamnat i en svärm av mördarbin. Tanken är troligen att förhöja stämningen men efter ett antal utbrott i den högre skalan, tröttnar åtminstone jag. Hur skulle det vara med lite nyans ibland? Jag fick en gång lära mig att publiken ökar sin uppmärksamhet när man talar med mindre stark stämma, väger orden väl och använder tekniken med så kallade konstpauser. Dansken Claus Möller – världsberömd talare och grundare av Time Manager – gjorde detta mer än tydligt när jag var deltagare på en av hans kurser i början av åttiotalet. Men det var ju längesen och kanske har befolkningen sedan dess blivit mer lomhörd?

Tänk om sommaren bjudit på bättre väder! Då hade jag förmodligen inte skrivit detta, helt enkelt eftersom jag i stället suttit ute till midnatt och endast lyssnat till nattugglornas väl avstämda kucklande. TV är bra att ha men i likhet med allt annat är gränsen snäv mellan bruk och missbruk. I år känns det som jag närmat mig det senare. När det gäller konsumtion av  program som det inte gör så mycket att missa.